Efter brunchen så gjorde vi Indierna sälskap i deras största fritidsintresse, shoping!
Skulle bara göra ett snabbt stop på bangalore center.
jag hittade lite kläder som jag skulle betala så var det bara att ställa sig i den långa kön, för man hade trots alla kunder bara en enda kassa öppen.
Eftersom jag handlade för över 3000 INR så fick jag ett presentkort på 300 INR. Sprang upp med presentkortet till min mamma som kunde lösa in det när hon handlade. Efter att vi stått länge i kö för att betala, så fick jag reda på att dom behövde orginalkvittot för inköpet som genererade rabatten. Den kassen hade jag lämnat till pappa, så jag fick springa efter kvittot. Väl tillbaka så fick jag reda på att jag måste gå till kundtjänsten för att få ett presentkort. Ner en våning och ställa sig i en ny kö för att bokföra presentkortet i en bok, och får en ny lapp som var ett riktigt presentkort. Tillbaka upp till kassan, och nu kunde vi betala.
Undrar om det verkligen var värt allt jobb för 300 INR...
Skulle bara göra ett snabbt stop på bangalore center.
jag hittade lite kläder som jag skulle betala så var det bara att ställa sig i den långa kön, för man hade trots alla kunder bara en enda kassa öppen.
Eftersom jag handlade för över 3000 INR så fick jag ett presentkort på 300 INR. Sprang upp med presentkortet till min mamma som kunde lösa in det när hon handlade. Efter att vi stått länge i kö för att betala, så fick jag reda på att dom behövde orginalkvittot för inköpet som genererade rabatten. Den kassen hade jag lämnat till pappa, så jag fick springa efter kvittot. Väl tillbaka så fick jag reda på att jag måste gå till kundtjänsten för att få ett presentkort. Ner en våning och ställa sig i en ny kö för att bokföra presentkortet i en bok, och får en ny lapp som var ett riktigt presentkort. Tillbaka upp till kassan, och nu kunde vi betala.
Undrar om det verkligen var värt allt jobb för 300 INR...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar