klockan 0630 vaknade vi och insåg att vi inte hade blivit väckta 0545 som utlovat.
Snabbt kastade vi på oss kläderna och sprang till samlingsplatsen, och som försåtligt så hade vi missat båtturen.
Efter lite tjafs med personalen så föreslog jag att det vore okej om dom kunde fixa fram en jeep så vi iaf fick en safari tur i djungeln.
Som tur var kunde dom lösa det och vi fick en morgontur i djungeln.
Vi hade tur och fick se några djur som vi inte såg kvällen innan, Mungo, changeable hawk, wild dogs och några andra fåglar.
Efter avklarad frukost lämnade vi Kabini för att bege oss mot Ooty hill station.
Under första halvan av resan är vägen urusel eller bara usel, men efter att vi kommit ut på en större väg i närheten av Bandipur så känns det riktigt bra igen och vi kan hålla lite jämnare fart.
Lite spännande var det också att åka vägen genom nationalparken Bandipur, kanske skulle vi få se några vilda djur. Vi hoppades på att en elefant skulle dyka upp, men det enda vi såg var vildsvin, en vilsen mungo och an massa apor.
När vi lämnat nationalparken så passerade vi också delstatsgränsen och körede in i Tamil nagur. på tamil sidan är skogen skyddad, men just som skog.
Snart började också klättringen upp mot Ooty hill station, ca 35 hårnålar skulle passeras innan vi nådde toppen. Utsikten från vägen är fantastisk, men man blir lite irriterad på alla långsamma bussar och lastbilar och deras eviga tutande. När man nu befinner sig i en så grönskande miljö med frisk luft så lockas man att stänga av återcirkulationen av luften, men det är tyvärr inte att tänka på, för framför oss ligger det alltid något fordon som spyr ut tjocka avgaser.
Jag tror att vi ska vara glada att vi har haft så få diesel fordon i Sverige fram tills nu när avgasreningen är såpass mycket bättre på bilarna. Här i Indien är kraven så stora, samt att fordonen nästan alltid är utrustad med en liten motor som får jobba tungt pga överlastade fordon. Lägg där till också att diesel kvalitén är inte den samma som vi har i Sverige.
Väl uppe i Ooty så kändes det nästan kallt, bara 18c. Ooty är inte någon gammal stad. Det finns inga riktigt gamla lämningar som visar att folk har bott där. Vägen upp till Ooty bygdes tex av Britterna. staden känns också mer som en skotsk by, både när man tittar på hus arkitekturen och klimatet.
Hotellet eagle cliff, som vi ska bo på är för övrigt byggt ca 1920. mycket mysigt hotell, men vi blev lite överraskade av att det inte fanns någon värme i huset förutom öppna spisar i varje rum.
Som tur var så var det bara att ringa på rumsbetjäningen, så kom dom och tände brasan, eller la på mer ved på brasan.
Snabbt kastade vi på oss kläderna och sprang till samlingsplatsen, och som försåtligt så hade vi missat båtturen.
Efter lite tjafs med personalen så föreslog jag att det vore okej om dom kunde fixa fram en jeep så vi iaf fick en safari tur i djungeln.
Som tur var kunde dom lösa det och vi fick en morgontur i djungeln.
Vi hade tur och fick se några djur som vi inte såg kvällen innan, Mungo, changeable hawk, wild dogs och några andra fåglar.
Efter avklarad frukost lämnade vi Kabini för att bege oss mot Ooty hill station.
Under första halvan av resan är vägen urusel eller bara usel, men efter att vi kommit ut på en större väg i närheten av Bandipur så känns det riktigt bra igen och vi kan hålla lite jämnare fart.
Lite spännande var det också att åka vägen genom nationalparken Bandipur, kanske skulle vi få se några vilda djur. Vi hoppades på att en elefant skulle dyka upp, men det enda vi såg var vildsvin, en vilsen mungo och an massa apor.
När vi lämnat nationalparken så passerade vi också delstatsgränsen och körede in i Tamil nagur. på tamil sidan är skogen skyddad, men just som skog.
Snart började också klättringen upp mot Ooty hill station, ca 35 hårnålar skulle passeras innan vi nådde toppen. Utsikten från vägen är fantastisk, men man blir lite irriterad på alla långsamma bussar och lastbilar och deras eviga tutande. När man nu befinner sig i en så grönskande miljö med frisk luft så lockas man att stänga av återcirkulationen av luften, men det är tyvärr inte att tänka på, för framför oss ligger det alltid något fordon som spyr ut tjocka avgaser.
Jag tror att vi ska vara glada att vi har haft så få diesel fordon i Sverige fram tills nu när avgasreningen är såpass mycket bättre på bilarna. Här i Indien är kraven så stora, samt att fordonen nästan alltid är utrustad med en liten motor som får jobba tungt pga överlastade fordon. Lägg där till också att diesel kvalitén är inte den samma som vi har i Sverige.
Väl uppe i Ooty så kändes det nästan kallt, bara 18c. Ooty är inte någon gammal stad. Det finns inga riktigt gamla lämningar som visar att folk har bott där. Vägen upp till Ooty bygdes tex av Britterna. staden känns också mer som en skotsk by, både när man tittar på hus arkitekturen och klimatet.
Hotellet eagle cliff, som vi ska bo på är för övrigt byggt ca 1920. mycket mysigt hotell, men vi blev lite överraskade av att det inte fanns någon värme i huset förutom öppna spisar i varje rum.
Som tur var så var det bara att ringa på rumsbetjäningen, så kom dom och tände brasan, eller la på mer ved på brasan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar