I måndags lämnade jag Bangalore för att i två dagar besöka två kolgruvor.
Båda gruvorna ligger ca 90 mil norr om Bangalore, därför fick vi ta tåget från Yesvantupur (station i Bangalore) till Kacheguda(station i Hyderabad).
Jag hade fått hjälp med biljettbokningen av Marasami. Var inbokade i tredje klass med AC.
Det var ovant med de hårda britsarna, en lite dumt placerad skarv, samt att det dröjer ett tag innan folk går och lägger sig. Men det ska tydligen vara ännu mera stökigt för dom som fick åka utan AC.
Efter 13 timmar och 660km tågresan väntade nu en fyra timmars bilresa plus stopp för frukost.
Vi anlände till hotellet i
Ramagundam, strax innan tolv. Rummen var sådär med svenska mått mätta, Reseledaren tyckte nog lite synd om mig, så jag fick bli inkvarterad i ett Delux AC rum.
Efter en välbehövlig dusch gav vi oss ut i värmen för att hitta en lunch restaurang. Maten här är känd för att vara enormt starkt kryddad så kollegorna ville beställa mat utan chili. Blev lite lustigt när vi frågade personalen om förslag på en rätt, och dom rekommenderade chili kyckling. hmmm chili kyckling utan chili, vad blir det egentligen???
Nå väl maten var god, men jag tyckte att de hade tagit bort lite väl mycket av smaken, speciellt en av rätterna blev tråkigt smaklös.
Vid tretiden blev vi upplockade av en kontaktperson på Volvos service center vid en av gruvorna.
Denna gruva använde man sig bara av Volvo och Scania lastbilar för att transportera bort jorden mellan kol skikten i marken.
av ca 75 lastbilar var 60 st Volvo och 15 st Scania. Man hade använt sig av Volvo sedan 2004, och den första Scanian hade man köpt för två år sedan. Det kändes lite underligt att man använde sig av två lastbilsmärken, och båda kom från Sverige.
Varför använder man inte indiska lastbilar?
Jo
Kolen som man bryter används till ett närbeläget kraftverk, och det gäller ju att kontinuerligt förse den med kol. Då fungerar det inte att använda sig av lastbilar som alldeles för ofta havererar, dessutom skull man behöva en norm mängd lastbilar för att täcka upp för dom som går sönder. Man skulle behöva en enorm stab av folk som lagar lastbilarna, samt att jag tror att det skulle bli svårt att komma fram i gruvan om det alltid står havererade bilar på vägen lite här och där.
efter besöket på Volvo service center så gick vi över till firman som äger lastbilarna för ett samtal med honom, samt att vi fick möjlighet att åka ner i gruvan i en buss.
mycket intressant att få se hur det fungerar i verkligheten. Och grymt vad varmt det var nere i gruvan, säkert en bra bit över 40c.
Middag intogs på samma restaurant som lunchen. Denna gång lyckades jag få lite mer kryddstark mat :)
Efter en oorganiserad morgon på typiskt indiskt maner så kom vi till slut iväg från hotellet vid halv tio tiden.
Vi började dagen med ett besök på Volvos reservdelslager. Här fanns de vanligaste reservdelarna. Förutom reservdelar kunde man också renovera en del mekaniska komponenter.
Sedan begav vi oss till en ny gruva. Denna operatör hade fram till för något år sedan bara använt sig av Volvos lastbilar, men nu bytt till Mercedes.
Även här fick vi åka ner i gruvan för att titta närmare på gruvdriften. Dessutom fick vi här möjligheten att åka med en tur upp till toppen för att tömma lastbilen och sedan tillbaka ner igen.
Här lyckades vi tappa bort två killar. Och dom hade ingen mobiltäckning så vi kunde inte ringa till dem. Det visade sig efter en stund att den lastbil dom åkt med hade blivit omdirigerad till ett annat lastställe.
Innan vi gav oss av på den långa bilfärden blev det lunch, och gissa var? Jo samma ställe igen.
Samhället var ju inte så stort, så det fanns inte så mycket att välja på.
Vi tackar guiden från Volvo, och kan nu se fram emot en 5 timmars bilresa tillbaka till hyderabad.
Har försökt fota lite för att visa vad man kan se när man åker på en indiska landsväg
I Hyderabad stoppade vi för att köpa godis vid ett för staden mycket känd godisbutik, samt att vi hämtade mat på en restaurang som var känd för att vara stans bästa. Ja tyvärr hade vi lite bråttom nu och fick nöja oss med att äta maten på stationen innan vi klev på tåget.
Väl på tåget uppstod det förvirring, för nästan omgående kom det en herre som hade samma plats som mig. Marasami fick jaga tag i konduktören som redde ut det, vi hade blivit uppgraderade till A2, dvs bara två vånings bäddar istället för tre, alltså lite mindre trängsel annars samma sak som A3.
Lite bättre sömn/vila på hemresan, men jag känner mig sliten iaf. Ska bli skönt med den egna sängen nu.
