Igår avgjordes den fjärde och näst sista deltävlingen i Scandinavian Open.
Vi spelade på Clover green, ca 1 timmes bilfärd i östlig riktning, från min bostad.
Det var en fantastisk solig dag, så man kunde vara säker på att det skulle bli riktigt het dag på golfbanan.
Jag gick ut i näst sista boll tillsammans med Patrik, Barbro, och Krister.
på de första nio hålen så hade jag ett riktigt uselt hål, där jag fick åtta slag och inga poäng. Det som räddade resultatet var hål nio, då jag nästan gjorde hole in one, men sen behövde jag två puttar, så det blev ett par.
Nu kan man ju fråga sig hur man kunde behöva två puttar när man nästan gjort hole in one. Jo förstår ni, greenerna var dressade med sand och riktigt bedrövliga att spela på. Det var som att spela på en fluffig dörrmatta. Bollen studsade och hoppade, vilket gjorde att all energi i bollen dog.
Efter nio avklarade hål hade jag 47 slag och 17 poäng, inte så illa.
Nackdelen många fyrbollar och tävling är att spelet går lite långsamt, vi fick helt enkelt göra ett kort avbrott för lite mat.
Och det är ingen ting jag kan rekommendera på denna golfbana, iaf inte när man som vi kommer ett stort gäng. För personalen klarar inte av att hantera det.
Första bollen fick sin mat ganska snabbt, och andra bollen likaså, men sen belv det kaos. När vi satte oss ner vid bordet, så tog det oss minst fem försök innan vi fick beställa.
En Coke, ja det var vad vi han säga innan kyparen försvan igen. Lite viftande och tjatande senare så kom han till baka och tog upp hela våran beställning. Kanon, nu börjar det likna något. Men vi kanske inte skulle vara så optimistiska, för nu ville dom som spelade två bollar före oss betala, och det tog en stund innan dom lyckades få räkningen och reda ut den.
Sen kom kyparen tillbaka till oss, nu med papper och penna, så nu fick vi repetera beställningen. Som sagt snabbt gick det inte, för bollen före oss hade ännu inte fått någon mat.
30 minuter senare fick vi äntligen våra omeletter.
Egentligen så är jag inte förvånad över detta kaos och avsaknad av organisation. Men varje gång så hoppas man ändå att dom ska ha lärt sig något, men varje gång så blir man besviken.
Nu satt vi som max vid fyra bord samtidigt, vill inte ens tänka på hur det skulle bli om alla 12 bord hade använts.
Avslutande nio hålen är lite enklare och spelas lite snabbare. Tre par 3 hål och bara ett par 5 hål, och två korta par fyra hål.
På 12e hålet så tävlade vi också om längsta driver. Jag fick en bra träff och bollen stoppade ungefär parallellt med markeringen för längsta driver, men jag är utanför fairway, så mitt resultat räknas inte.
Men mer irriterande var det för Patrik, han fick till ett ännu bättre slag och låg 30 meter längre fram. Men det är torrt här nu, så det är mycket svårt att avgöra var fairway gränsen går. Efter att vi försökt följa hur man klippt, hjulspår mm, så kom vi fram till att bollen låg ca 2 dm utanför fairway.
På 14e hålet var det närmast hål som gällde, fick en bra träff och rakt mot flaggan, men bollen landade strax innan green, i bunkern. Trist men jag fick upp bollen snyggt och det blev ett par.
Trevligast av allt var att vi alla avslutade med par på sista hålet.
Nu skulle vi bara summera score korten, signera dem och lämna in till tävlingsledningen för resultat.
Efter att vi räknat samman resultatet så visade det sig att jag hade spelat ett slag under mitt handicap, dvs 90 slag-21=69
Det visade sig att jag hade delat tredje bästa resultat, men eftersom jag hade högre handicap än de två andra, så slutade jag på femte plats.
Måste passa på och nämna Martin, som slog till med en kanonrunda. 66 slag, dvs 4 slag under banans par. Det var ett så bra resultat att han inte ens behövde använda sitt handicap, för att vinna.
Mycket imponerande, och iom det så går han ut i ledarboll (två vinster).
Själv ligger jag på tionde plats inför finalrundan. Jag vet att det är några som inte kan komma, så jag kommer att få gå ut i andra bollen. Men jag tror att det krävs en riktig kanonrunda för att jag ska kunna klätra något nämnvärt.
Så 31e mars på Eagleton, så gäller det.
Vi spelade på Clover green, ca 1 timmes bilfärd i östlig riktning, från min bostad.
Det var en fantastisk solig dag, så man kunde vara säker på att det skulle bli riktigt het dag på golfbanan.
Jag gick ut i näst sista boll tillsammans med Patrik, Barbro, och Krister.
på de första nio hålen så hade jag ett riktigt uselt hål, där jag fick åtta slag och inga poäng. Det som räddade resultatet var hål nio, då jag nästan gjorde hole in one, men sen behövde jag två puttar, så det blev ett par.
Nu kan man ju fråga sig hur man kunde behöva två puttar när man nästan gjort hole in one. Jo förstår ni, greenerna var dressade med sand och riktigt bedrövliga att spela på. Det var som att spela på en fluffig dörrmatta. Bollen studsade och hoppade, vilket gjorde att all energi i bollen dog.
Efter nio avklarade hål hade jag 47 slag och 17 poäng, inte så illa.
Nackdelen många fyrbollar och tävling är att spelet går lite långsamt, vi fick helt enkelt göra ett kort avbrott för lite mat.
Och det är ingen ting jag kan rekommendera på denna golfbana, iaf inte när man som vi kommer ett stort gäng. För personalen klarar inte av att hantera det.
Första bollen fick sin mat ganska snabbt, och andra bollen likaså, men sen belv det kaos. När vi satte oss ner vid bordet, så tog det oss minst fem försök innan vi fick beställa.
En Coke, ja det var vad vi han säga innan kyparen försvan igen. Lite viftande och tjatande senare så kom han till baka och tog upp hela våran beställning. Kanon, nu börjar det likna något. Men vi kanske inte skulle vara så optimistiska, för nu ville dom som spelade två bollar före oss betala, och det tog en stund innan dom lyckades få räkningen och reda ut den.
Sen kom kyparen tillbaka till oss, nu med papper och penna, så nu fick vi repetera beställningen. Som sagt snabbt gick det inte, för bollen före oss hade ännu inte fått någon mat.
30 minuter senare fick vi äntligen våra omeletter.
Egentligen så är jag inte förvånad över detta kaos och avsaknad av organisation. Men varje gång så hoppas man ändå att dom ska ha lärt sig något, men varje gång så blir man besviken.
Nu satt vi som max vid fyra bord samtidigt, vill inte ens tänka på hur det skulle bli om alla 12 bord hade använts.
Avslutande nio hålen är lite enklare och spelas lite snabbare. Tre par 3 hål och bara ett par 5 hål, och två korta par fyra hål.
På 12e hålet så tävlade vi också om längsta driver. Jag fick en bra träff och bollen stoppade ungefär parallellt med markeringen för längsta driver, men jag är utanför fairway, så mitt resultat räknas inte.
Men mer irriterande var det för Patrik, han fick till ett ännu bättre slag och låg 30 meter längre fram. Men det är torrt här nu, så det är mycket svårt att avgöra var fairway gränsen går. Efter att vi försökt följa hur man klippt, hjulspår mm, så kom vi fram till att bollen låg ca 2 dm utanför fairway.
På 14e hålet var det närmast hål som gällde, fick en bra träff och rakt mot flaggan, men bollen landade strax innan green, i bunkern. Trist men jag fick upp bollen snyggt och det blev ett par.
Trevligast av allt var att vi alla avslutade med par på sista hålet.
Nu skulle vi bara summera score korten, signera dem och lämna in till tävlingsledningen för resultat.
Efter att vi räknat samman resultatet så visade det sig att jag hade spelat ett slag under mitt handicap, dvs 90 slag-21=69
Det visade sig att jag hade delat tredje bästa resultat, men eftersom jag hade högre handicap än de två andra, så slutade jag på femte plats.
Måste passa på och nämna Martin, som slog till med en kanonrunda. 66 slag, dvs 4 slag under banans par. Det var ett så bra resultat att han inte ens behövde använda sitt handicap, för att vinna.
Mycket imponerande, och iom det så går han ut i ledarboll (två vinster).
Själv ligger jag på tionde plats inför finalrundan. Jag vet att det är några som inte kan komma, så jag kommer att få gå ut i andra bollen. Men jag tror att det krävs en riktig kanonrunda för att jag ska kunna klätra något nämnvärt.
Så 31e mars på Eagleton, så gäller det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar